Säkerheten ser annorlunda ut kring synagogan i Göteborg, jämfört med när George Braun, ordförande i församlingen, var liten. Numera är grindarna låsta. Artikel och foto av: Karin Fingal, minoritet.se
Den senaste tidens konflikt i Israel och Gaza har lett till fler hot mot judar i Sverige. Ska man hälsa på någon på judiska församlingen i Göteborg är det inte bara att knalla in genom dörren, som George Braun gjorde när han var liten på 60-talet.
- Då tog jag spårvagnen hit, och gick rakt in genom dörren till eftermiddagsundervisningen, säger han.
Nu är gatan utanför ombyggd, med stolpar så att ingen bil ska kunna stanna till snabbt och kasta in en bomb.
Den senaste tidens konflikt i Israel och Gaza har lett till fler hot mot judar i Sverige.
- Judar här i Göteborg berörs påtagligt. Många blir överraskade och skrämda av den antisemitism som bubblar upp nu, säger George Braun, ordförande i judiska församlingen i Göteborg.
Ska man hälsa på någon på judiska församlingen i Göteborg är det inte bara att knalla in genom dörren, som George Braun gjorde när han var liten på 60-talet.
- Då tog jag spårvagnen hit, och gick rakt in genom dörren till eftermiddagsundervisningen, säger han.
Nu är gatan utanför ombyggd, med stolpar så att ingen bil ska kunna stanna till snabbt och kasta in en bomb. Ovanför ingången hänger övervakningskameror, fönstren är av säkerhetsglas, och ingången kontrolleras av en vakt. En fjärdedel av församlingens inkomster går till säkerhetskostnader.
När kriget mellan Israel och Hamas startades under sommaren rapporterades det direkt om ökad antisemitism från länder i Europa. Det är samma sak i Göteborg, säger George Braun och berättar om en händelse för några veckor sedan.
- Det var en grupp judiska barn, ungefär 10-11-åringar, som var på Lisebergs nöjespark ihop. Då var det folk som började skrika och gapa på dem. Barnen blev upprörda och rädda såklart.
Glåpord och skrik, att någon kommer över och bankar på dörren och skriker att de vill snacka, är exempel på den ökade antisemitismen. Rent fysiska angrepp är däremot mycket ovanliga. Men även om glåporden och skriken inte drabbar alla, påverkar det hela församlingen.
- Det ger otrygghet. Vi har till exempel en väldigt aktiv församlingsmedlem som sa till sin dotter när hon skulle börja skolan, att hon inte behövde berätta att hon är judinna. Han sade att han gjorde det för hennes skull, men att det kändes fruktansvärt för honom att behöva göra det år 2014.
George Braun tror att konflikten i Israel och Palestina gör att det blir mer okej för dem som tycker illa om judar, att visa det öppet. Dessutom finns det i Sverige många människor från Palestina eller Mellanöstern, som är emot staten Israel. Och många av dem har enligt George Braun vuxit upp med judehat och antisemitism runt omkring sig.
- Jag vill vara tydlig. Man kan absolut kritisera Israel. Men det jag talar om är när det går över i antisemitism.
Han tillägger:
- Om man är jude och bor i Göteborg så har man inget inflytande på israelisk politik. Vill man framföra kritik får man vända sig till Israels ambassad i Stockholm.
Vad ska man göra åt antisemitismen då?
- Jag tror media har stor påverkan. Det behövs en mer balanserad hållning. Nästan varje nyhetssändning såg man till exempel den fruktansvärda förödelse som är i Gaza. Men det skildras sällan hur det är för dem som bor i Tel Aviv, som rusar ner i skyddsrum flera gånger om dagen för att undkomma raketer, och att det varit så i flera veckor.
Under den senaste tiden har judiska församlingen i Göteborg höjt säkerheten. Många jobbar frivilligt som vakter för att kostnaderna inte ska bli för stora. George Braun berättar att de ökade hoten mot församlingsmedlemmar ofta diskuteras i församlingen. En del tycker att rädslan är överdriven.
- Det är lätt att vispa bort som paranoia. Men en hel del av oss har direkt koppling till nazitiden, och de som upplevde det berättade att det inte började med koncentrationslägren, istället skedde det gradvis. Att man till exempel började tala om judar som en farlig grupp.
Han säger att för tio år sedan hade ingen kunnat föreställa sig att några barn som besökte Lisebergs nöjespark skulle få utstå skrik och gap bara för att de är judiska barn.
- Det är en situation som jag, som är född och uppvuxen här... hade du beskrivit det för mig för tio år sedan, hade jag sagt att det inte är någon riktig bild av Sverige och Göteborg.