Väntans tider

Kanske kan man beskriva stämningen inom vår församling med orden ”väntans tider”. Synagogstyrelsen har presenterat rabbin Hillel Lavery-Yisraeli för medlemmarna. Rabbinen med fru besökte oss under en långhelg och hann med att träffa en hel del församlingsmedlemmar. Det intryck jag fått, efter att ha samtalat med många medlemmar, är att man är mycket positiv till tanken att han blir vår näste församlingsrabbin. Vi föreståndare har ställt samman ett förslag till avtal, som vi sänt till rabbinen. Parallellt har vi frågat efter hans referenser samt hans dokument kring rabbinbehörighet, hans ketuba mm. Rabbin Hillel är född i Kanada men har sedan vuxen ålder bott i Israel, där han idag är gift med Jona som visade sig vara en engagerad och aktiv kvinna med stora kunskaper inom judendomen. Hon kan säkert bli en resurs i framtiden om rabbin Hillel och vi finner varandra. Enligt våra stadgar skall en rabbin antas av minst två tredjedelar av fullmäktige. I dagsläget verkar förutsättningarna väldigt goda att vi funnit vår nye rabbin. Men, har man varit med ett tag, så vet man att det inte är över förrän ”the fat lady sings”.

I det förändringsarbete som vi driver sedan några år har effektivisering och professionalisering av vår administration lyfts fram som en framgångsfaktor. Redan har mycket skett på detta område och förhoppningsvis tar vi nästa steg genom att anställa en administrativ chef inom kort. Daniel Jonas förkroppsligar mycket av den kunskap som finns kring våra rutiner. När den administrativa chefen är tillsatt, kommer Daniel att ansvara för säkerhet, begravningar samt agera som rådgivare för kontoret medan den administrativa chefen tar över det operativa ansvaret. Vi har annonserat tjänsten både lokalt och nationellt samt använt oss av olika sociala nätverk för att få sökande. I dagsläget har vi några intressanta sökanden som vi nu går vidare med och förhoppningsvis kan vi komma överens med en kandidat under våren.

Många av oss har med förvåning och besvikelse tagit del av förre partiledaren och tillika socialministern Bengt Westerbergs (BW) åsikter att förbjuda omskärelse av pojkar. Då BW är den person som utsetts av regeringen att leda arbetet mot ”främlingsfientlighet och liknande former av intolerans” har vi från Judiska Centralrådet ihop med Sveriges Muslimska råd tagit kontakt med regeringen, för att vädra vår oro över att BWs privata uppfattning kan komma att påverka arbetet. Vi avvaktar nu regeringens reaktion.

För oss judar kommer namnet Raoul Wallenberg alltid att associeras med beundran och tacksamhet för hans heroiska gärning i Ungern. Wallenberg anlände till huvudstaden den 9 juli 1944. 437 402 judar bosatta på den ungerska landsbygden hade då, på bara 7 veckor, deporterats till Auschwitz.

När Wallenberg anlände fanns det ca 230 000 judar kvar, samlade i Budapest. Wallenberg insåg omgående att det inte fanns någon tid att förlora. Mot sig hade han inte bara Gestapo utan även den allt inflytelserikare ungerska fasciströrelsen, de s.k. Pilkorsarna.

Under ett drygt halvår verkade Raoul Wallenberg i Budapest, i ständig motvind, och med risk för sitt eget liv. Utan något annat vapen än sin övertygelse och sitt mod lyckades han sätta rejäla käppar i dödsmaskineriets hjul, bara för att själv den 17 januari 1945 försvinna in i Stalins Sovjetunionen. Vi väntar på att Raoul Wallenberg får sin välförtjänta uppskattning också i Sverige, samt att hans gärning blir omtalad som ett exempel för andra att ta lärdom av.