Vetenskapliga undersökningar med syfte att försöka förstå vilka judar vi är som bor i Sverige har genomförts några gånger de senaste 10 åren. Resultaten har rapporterats i bl a Judisk Krönika. Vad är det för medlemmar vi har i våra församlingar och vad vill de ca 1400 vuxna som betalar skatt varje år till vår församling? I studien från 2010 kan vi bl a läsa att cirka
- 1/3 av de svarande har föräldrar som båda är född i Sverige
- Var 10:onde församlingsmedlem har konverterat till judendomen.
- Fler än en fjärdedel säger sig vara ”judisk bara så där i allmänhet”, och lika många beskriver sig som liberalt judiska
- Var tredje beskriver sig som ”traditionella men inte ortodoxa”, bara 2 procent beskriver sig som ”ortodoxa”.
- Hälften av alla medlemmar säger sig vara starkt medvetna om att de är judar och anser detta vara mycket viktigt för dem.
- Var sjunde känner sig mer som svensk än som jude, vilket är dubbelt så stor andel som för 10 år sedan.
- Det är betydligt fler idag än för 10 år sedan som upplever att judehatet ökat (från hälften till ¾) i Sverige.
Jag anser inte att ledarskap är detsamma som att följa mittfåran. Ledarskap innebär att våga leda, att ha ett mål att sträva efter. Ledarskapet innebär att våga ta ansvar. Men, ett ledarskap som inte tar i beaktande medlemmarnas attityder och behov kommer att misslyckas.
Sedan jag tog över ordförandeklubban för 18 månader sedan är jag en frekvent besökare i synagogan. Vanligtvis är vi på en vanlig shabbat ca 70 besökare. Ibland fler ibland färre. Dessutom samlas medlemmar någon gång i månaden till den egalitära gudstjänsten och det finns det gudstjänster i Minjan samt i Chabad-huset. I stor utsträckning är vi samma personer vecka ut och vecka in som går i Synagogan. Hur skall vi agera nu när Peter Borenstein slutat? Skall vi satsa ännu mer resurser på den religiösa sektorn för att öka besöksfrekvensen eller lägger vi redan idag orimligt mycket av våra pengar på denna del? För egen del har jag mycket svårt att tänka mig en judisk församling utan en andlig/religiös lärare och uttolkare av våra skrifter.
Vilken inriktning skall vår nye religiösa ledare ha? Skall han (en del medlemmar kan säkert tänka sig en hon) framförallt vara en duktig pedagog? Eller en karismatisk ledare? Eller vad? Församlingen finns till för ett speciellt syfte. Det är att tillfredsställa de behov som medlemmarna har. Föreståndarkollegiet skall inte vara en klubb av kamrer, men under en övergångsperiod är det nödvändigt att vi också fokuserar på våra ekonomiska och administrativa resurser och rutiner.
Visst vore det fantastiskt om vi kunde utveckla en pedagogisk gudstjänst, med personlig andakt, gemensam sång, filosofiska utläggningar – baserade på våra skrifter - som ger oss vägledning kring hur vi skall leva idag - en gudstjänst där det känns naturligt inte för 70 personer utan för flera gånger 70 personer att någon gång i månaden delta.
