tisdag 1 januari 2013

Vart är vi på väg?


Nu är det 2013 och det stimulerar till tankar kring vad man kan förvänta sig av det nya året vad avser vår församling.

När jag tog över ordförandeklubban 2009 ansåg jag att fokusen de kommande åren borde vara på att utveckla vår administration. Den var tungrodd, inte speciell effektiv och dessutom alldeles för dyr. Vi har nu gjort stora förändringar genom införandet av nya administrativa hjälpmedel, organiserat om kontoret samt skapat en kostnadsmedvetenhet som redan burit frukt. Vi kommer i år, för första gången på många år, inte att behöva dränera våra fonder på mångmiljonbelopp för att driva vår verksamhet.

Vår församling har inte som mål att vara en effektiv och kostnadsmedveten organisation. Vi är till för att skapa förutsättningar för ett rikt och stimulerande judiskt liv idag och imorgon. Men. en förutsättning för att klara det är att vi har ordning och reda på organisationen. Att vi arbetar effektivt och framåtsträvande samt hushåller med våra resurser på ett ansvarsfullt sätt.

Stora delar av strukturarbetet är avklarat. Låt oss nu fokusera på syftet med vår församling? Vi har många utmaningar att hantera. Några av dem är;
  • Är det bra eller dåligt att vi nu har gudstjänster på shabbat på flera olika ställen? I stora synagogan har vi en traditionell ordning där män räknas till minjan och där män och kvinnor sitter åtskilda: I församlingshuset samlas de som föredrar en egalitär ordning där män och kvinnor delar på uppgifterna; i gudstjänstlokalen på Storgatan har man en ortodox inriktning: och som inte mångfalden var tillräcklig samlar Chabad sina anhängare på shabbat till sin lokal. 
    • Detta är jättebra kan man tycka – vi tillfredsställer ju våra medlemmar som har olika uppfattningar om hur en gudstjänst skall vara. 
    • Oroande kan man tycka – det finns inte ett tillräckligt underlag för att långsiktigt garantera att medlemmar kan känna sig säkra på att det kan deltaga i en gudstjänst, 
  • Det finns relativt få medlemmar idag som inte har en dotter/son, syskonbarn eller kusiner som lever i ett blandäktenskap. Hur skall vi förhålla oss till detta? 
    • Några kan tycka att det gäller för den icke-judiska partnern att lära sig våra traditioner och respektera dem. Vår församling har funnits i över 200 år och vi skall inte göra några stora förändringar vad avser medlemskap eller göra avkall på något som vi gjort sedan mycket länge 
    • Andra kan tycka att JF anno 2013 har en helt annan komposition än vad som gällde förr så vi måste ändra oss och framförallt tydligt bli inkluderande. Vi måste lägga tid och energi på att inte bara välkomna den icke-judiska partnern utan också skapa förutsättningar för de som lever i blandäktenskap att som familj känna sig komfortabla bland oss och väljer att låta den judiska identiteten bli en väsentlig del av deras identitet. 
  • Kunskapsnivån vad avser judiska fundamenta t ex följa en gudstjänst, känna till judisk, även biblisk historia, mm är generellt låg. 
    • Vissa av oss beklagar detta och anser att det är oacceptabelt att det är på detta sätt – det är ett större hot mot vår överlevnad än kanske något annat. 
    • Andra kan tycka att det är synd – men anser att judiska kunskaper är en privat angelägenhet och framhåller att det är känslan att vara jude som är det viktiga. 
Låt oss under 2013 diskutera dessa frågor och andra basala frågeställningar som har med vår framtid att göra. Det nyvalda fullmäktige kommer inte till ett dukat bord – det finns mycket att ta ställning till.