lördag 1 januari 2011

Nytt år och utmanande frågeställningar

Den judiska församling som fanns när jag växte upp är borta. Jag och många av mina kompisar åkte redan i 7 årsåldern spårvagn in till centrum för att gå till ”Rellen”. Efter undervisning hos lärarna Aron Gredinger och Albrecht Jonas, bus med kompisarna och kanske något att äta hos Grill George åkte vi hem igen. Ingen kände sig orolig för att något skulle hända oss – dörrarna till Församlingen var öppna. Vakter och vaktkur var inte ens påtänkt. I min klass på Bjurslättsskolan var vi 2 som inte hade svenskfödda föräldrar. Andreas från Estland och jag själv. En gång om året samlade vi barn in pengar till Israel genom att be grannar, klasskamrater och andra att ge en slant och skriva sitt namn på en lista. Som barn gick vi också ut på gator och torg med bössor och samlade in pengar. Ja, Sverige var väldigt annorlunda.

Idag fylls våra gator av tungomål från alla hörn av världen. När min hustru kom till Sverige 1965 fick hon gå till Saluhallen för att kunna köpa paprika. Idag kan vi njuta av mängder av maträtter, ta del av spännande kulturer och umgås med personer som har en helt annan bakgrund än vår egen. Det finns en dynamik och vitalitet i samhället som är fantastisk. Som judar – vi må vara en av de 5 erkända nationella minoriteterna – är vi en minoritet bland många. De senaste 3 åren har 20 000 somalier fått uppehållstillstånd i Sverige dvs, den gruppen allena är betydligt större idag än vad vi är då barnaskarorna hos dem är väldigt stora.

Hur skall vi som judisk grupp förhålla oss till det nya Sverige? En del känner stor oro andra ser fantastiska möjligheter i det nya multikulturella Sverige. Kommer det nya Sverige att erbjuda oss helt nya möjligheter att finansiera vår verksamhet? Kommer det nya Sverige att skapa en kulturell medvetenhet hos breda folklager om betydelsen av att bejaka det främmande och ovanliga? Kommer diskussionen om kulturell och religiös bakgrund medvetandegöra det svenska samhället om den judiska gruppens fantastiska bidrag till det svenska samhället? Frågeställningarna är många. Den utveckling som jag beskriver ovan började inte igår – den har pågått i många år – men vad blir konsekvenserna för oss som judar i Göteborg? Låt oss göra vad vi kan för skapa de bästa förutsättningarna för ett aktivt och stimulerande judiskt liv i Göteborg. Jag har aldrig tillhört dem som tror att man skall backa in i framtiden – det leder alltför ofta till att man blir ett offer för omständigheterna. Vi har gott om uppgifter att ta oss an under det kommande året. Välkomna att delta på resan framåt.