I samband med ledigheterna kring jul och nyår vistades jag i ca 3 veckor i USA, Syftet med resan var att ha semester, träffa släkt och vänner i USA samt ha några professionella möten. Eftersom vi nu söker rabbin till vår församling och de flesta av de rabbiner som tjänstgjort i Sverige är utbildade vid JTS i New York (Jewish Theological Seminary) passade jag på att träffa ledningen för JTS samt samtala med en av de kandidater som sökt jobb hos oss.
Efter ett långt och mycket stimulerande samtal med rabbin Elliot Schoenberg som arbetar med att, hjälpa utbildade rabbiner samt judiska församlingar i hela världen att ”finna varandra”, lämnade jag JTS grubblande över följande frågor
- Vad är de få viktigaste behoven vi vill tillfredsställa genom att rekrytera en rabbin, är de en ledare i församlingen som främst skall
- Entusiasmera oss vuxna att deltaga i olika församlingsaktiviteter, eller
- Vara en inspiratör och lärare för våra barn och ungdomar, eller
- Skapa intresse för våra religiösa texter och gudstjänster, eller
- Vara vår företrädare mot vår icke-judiska omgivning, eller
- Vara en utmärkt föreläsare som kan leverera uppskattade predikningar några gånger om året, eller
Efter en vecka i NY flög hustrun (Dorothy) och jag till Miami. Vi hade bestämt oss för att för första gången åka på en kryssning. Tillsammans med några kompisar bordade vi ett jättefartyg ( 2 400 gäster och en besättning på ca 1 000 personer) för att under 7 dagar besöka några öar i Karibien. Servicen, maten, underhållningen mm var jättebra och det fanns gott om aktiviteter ombord. Ingen risk för att man skulle bli uttråkad. Flera kvällar samlade den rabbin som rederiet anlitat, judar till en gudstjänst då det var Chanuka resp. shabbat under resan. Vi var ca 50 personer som lyssnade till rabbin Latke (det var hans verkliga namn och inte ett ”artistnamn” pga. av Chanuka). När vi skulle starta fredagsgudstjänsten kl. 18.00 saknades rabbinen. Han kom en halvtimma senare. Efter en respektfull väntan i ca 15 minuter tog några amerikaner, som liksom vi var passagerare, ansvaret för situationen och ledde gudstjänsten. Hustrun och jag inviterades till shabbatlunch dagen efter av dessa amerikaner. De visade sig vara en stor familj med mor- och farföräldrar, deras barn, barnbarn samt syskon. En var professor på Yale, en journalist på Washington Post, en advokat i NY, en lärare, en psykolog etc. De hade alla icke-religiösa utbildningar, de utmärkte sig inte utseendemässigt genom speciell klädstil eller annat. De kunde vara vilka som helst i vår församling, men ….. de kunde alla leda en gudstjänst, de firade alla judiska helger och deras barn respektive barnbarn gick i judiska skolor. När jag kröp till kojs den natten grubblade jag över
- Vad är minsta acceptabla kravnivå för att man skall betraktas som en medveten jude som önskar att judendomen skall fortleva - och vilka krav ställer det på hur jag lever mitt liv?
