Vad vill vi vara?

Sedan många år ser jag en förändring av vår judiska församling i Göteborg (JFG). Håller vi och många av de judiska församlingarna i Europa och USA på att förändras från att en gång varit synagog-baserad till någon form av hybrid mellan traditionella judiska församlingar och aktivitet-baserade kulturgrupperingar? Vår synagoga besöks för det mesta av samma 30 – 40 personer på lördagsgudstjänsterna. Detta sker genom att vi har anställda tjänstemän samt lokaler som vi vårdar och använder till gudstjänster.

Kvinnor i församlingen, i olika åldrar, samlas månadsvis i en mängd olika konstellationer för att skvallra, tjöta, diskutera sina barn och jobb, familjer och annat. Jag vet inte hur många s.k. WIZO grupper det finns kanske 10. Varje grupp består av ungefär 10 kvinnor. Dessa grupperingar samlas år ut och ur innan utan stöd av en betald tjänsteman från JFG. IF Hakoah driver sin verksamhet sedan åratal utan att detta har någon direkt koppling till traditionella judiskt aktiviteter. Vi har ett valt fullmäktige som består av över 40 medlemmar. De förtroendevalda träffas till möten i sina styrelser samt till fullmäktigemöten. Väldigt få av våra politiker syns till vid gudstjänsterna. Noaks Ark har en stor verksamhet som idag omfattar 50 barn. Det innebär att ca 100 föräldrar och säkerligen 35 far- respektive morföräldrar (som hämtar och lämnar sina barnbarn) flera gånger i veckan engagerar sig i judiska förskolan. Jag skulle kunna fortsätta med att exemplifiera med annat från det judiska Göteborg.

Mönstret som jag försöker problematisera är:

• Många av våra medlemmar engagerar sig i aktiviteter som är kopplade till sociala behov. Behovet av att samlas i synagogan är betydligt mindre. Finns det en brytpunkt någonstans där vi förlorar kontakten med vår tradition? En brytpunkt där kunskapen om de traditioner som varit vårt signum inte längre finns eller upplevs som relevanta? 
• Klarar en eventuell framtida judisk kulturförening att överleva utan ett nära samspel med en religiöst baserad församling eller kanske t o m en del av densamma?
• I en enkätstudie som genomfördes för mer än 10 år sedan bland våra församlingsmedlemmar svarade 5% att de betraktar den judiska gruppen främst som en religiös grupp, 64 % svarade främst som en del av det judiska folket, och 25% lika mycket av båda. 8% svarade ‘Vet ej’. Vad kan vi lära av detta? 

I vår alltmer globala värld kommer sannolikt behovet av personlig trygghet i form av att kunna sin och sin familjs bakgrund, fundera på sin identitet, utmana och fundera på sin värdegrund att bli allt viktigare. Begreppet glocal, både global och lokal började användas för många år sedan. Min uppfattning är att vi inte kan vara globala utan att också vara lokala. Om vi inte har en stark personlig identitet grundad i vår historia och våra traditioner blir det svårt att omfatta det globala.

När vi nu precis har gått in i 2012 finns det många praktiska och närliggande frågor och uppgifter som vi behöver arbeta med inom Judiska Församlingen. Men, kanske har vi anledning, lite till mans, att också fundera en stund på de stora frågorna kring vår församlings utveckling?