Om minnesmonument, val, ekonomi och gemensam plattform för Judiska Församlingen i Göteborg

Efter att varit vice ordförande i många år inom församlingen tar jag nu över ordförandeklubban under resten av året. I de diskussioner som förekommit har jag tidigare meddelat att jag inte avser att kandidera till ordförande efter valet. Jag har varit aktiv i församlingslivet under stora delar av mitt 60-åriga liv. Under ungdomsåren i bland annat Hakoah och dåvarande ungdomsföreningen, senare i Informationsstyrelser och fullmäktige. Professionellt var jag forskare och lärare på bland annat Göteborgs Universitet under flera år innan jag 1985 sade upp mitt universitetslektorat och började jobba som rådgivare åt företag och styrelser, främst i frågor kring organisation och ledarskap. Sedan 1973 är jag gift med Dorothy och våra barn Rebecca och Benjamin är sedan flera år gifta och boende i London.

Hösten är fylld av flera viktiga händelser såsom invigningen av två minnemonument över Förintelsens offer, vårt församlingsval samt firandet av de stora högtiderna.

Minnesmonumenten vill jag inte se som enbart ett historiskt landmärke. Det påminner oss om det moraliska ansvar vi har att vårda de principer som föraktades i Europa under de bruna åren – då ondskan härjade. Den kultur som begravdes i bland annat koncentrationsläger är vi arvtagare till.

Vi läser dagligen om konsekvenser av styrelseskick som inte är demokratiska. Kanske är vi så vana i vår del av världen att vi tar demokrati för givet. Det val till fullmäktige som vi skall ha under hösten är vår möjlighet att låta alla församlingsmedlemmar vara med och bestämma inriktning och skötsel av församlingen under kommande tre år. Ju fler som sätter sig in i vad valet handlar om och sedan också röstar ju starkare blir vår församling.

Det kärva ekonomiska klimat som vi haft i Sverige i många månader nu påverkar också vår församling. För att hålla igång alla de aktiviteter, inte minst de som sköts av olika föreningar, krävs en hel del pengar. Församlingens medlemsavgifter är i snitt 1100 kronor per medlem. Kostnaderna för att driva vår verksamhet utslaget per medlem uppgår till cirka 6300 kronor. Vi klarar således inte av att driva vår verksamhet utan stora bidrag från fonder som vi vant oss vid att disponera. När vi blickar framåt tvingas vi konstatera att avkastningen från fonderna blir mindre nästa år, dessutom har själva kapitalet krympt. Det finns också anledning att befara att skatteintäkterna kan minska på grund av att många haft mindre inkomster det senaste året än tidigare. Summa summarum kräver detta att vi måste bli duktigare på att hushålla med våra resurser. Vi startar nu ett arbete som avser att förbättra servicen på kontoret genom att se över rutiner, ansvarsområden och hela organisationen. Mindre resurser behöver inte nödvändigtvis medföra sämre service. Förbättringar av arbetsrutiner samt effektivare struktur kan göra att vi klarar av att förbättra servicen till våra medlemmar.

Vi står inför en intensiv höst. Församlingshuset och synagogorna kommer att fyllas, många kommer att deltaga i olika samlingar inom församlingens ram. Det är ett imponerande utbud av aktiviteter som varje månad stimulerar medlemmar att besöka våra centra. Men, det kan bli så mycket bättre om vi gemensamt anstränger oss att finna former för att utveckla våra verksamheter än mer. Det finns så mycket som vi delar vad gäller historia, värderingar och framtidshopp. Låt oss låta det som förenar oss vara den plattform som vi utgår från när vi drar igång höstens arbete.