Under de senaste månaderna har vi fått ett antal rapporter om stigande antisemitism i Sverige såväl som i många andra länder. EU:s organ för grundläggande rättigheter, FRA, publicerade nyligen rapporten Discrimination and hate crime against Jews in EU Member States. I de länder som rapporten behandlar bor mer än 90 % av Europas judar. Rapporten måste läsas med stor försiktighet då det inte är säkert att resultaten är överförbara till upplevelser hos ”judar i gemen i Europa”. Dock, vore det naivt att inte reagera och oroas av de resultat som presenteras. I genomsnitt uppfattade 66 % av de som svarade att antisemitism är ett ”mycket stort” eller ”ganska stort” problem i landet (60 % i Sverige). 76 % ansåg att problemet förvärrats (60 % i Sverige). Samtliga länder rapporterade att unga judar (16 – 29 år) drabbas oftare av kränkningar än andra åldersgrupper.
Väldigt få av oss judar i Göteborg går klädda på ett sätt som gör att vi lätt kan identifieras som judar. I undersökningen frågade man om det hände att de tillfrågade undvek att bära eller uppvisa föremål eller symboler, t ex kippa, Davidsstjärna eller mezuza, som skulle identifiera dem som judar. Sverige var det land som hade den högsta andelen som undvek detta.
Sedan flera år är vi säkert många som, vid kontakt med judar från andra länder, får frågor om hur situationen är för judar i Malmö. För egen del har jag oftast tonat ner det skräckscenario som ibland målats upp i massmedia. Vid några tillfällen har jag betraktats som naiv av personer som hävdat att jag inte vågar se ”sanningen”. Jag brukar stå på mig och argumentera att vår historia lärt oss att vara vaksamma, men som de intelligenta varelser vi är inte låta oss förledas av personer som ser en antisemit bakom varje eller varannan buske. Sverige idag är inte Tyskland eller Polen (listan kan göras väldigt lång) för 70 år sedan. Men, jag är också medveten om att tillvänjning till oacceptabla förhållanden sker gradvis och utgör därmed en jättefara.
Under mina tidiga studentår läste jag följande text, skriven av professorn Hans-Joachim Schoeps, som 1934 var professor i religionsvetenskap i Erlangen. Han kallade sin text ”Wir Deutsche Juden”
”Vi tyska judar som bor i Tyskland sedan många hundra år, vet och erkänner att ingen makt kan slita Tyskland ur våra hjärtan, att ingen lag eller förordning kan lösa oss från vår trohetsed till folket och fäderneslandet. Vårt livs sanning kan man kanske bestrida, man kan emellertid inte göra den osann. Också om vårt fädernesland stöter bort oss förblir vi beredda för Tyskland”.Om någon vecka åker jag hem till götet. Ett av de mer spännande samtal jag haft här i Israel denna gång har varit på en vandring i öknen med en kriminolog som talade om Israel av idag som ett land som består av 3 grupper. Den ena gruppen utgörs av halachiska judar (erkänns av alla som judar), den andra gruppen är araber och den tredje gruppen är judar som inte betraktas som judar då deras konverteringar inte accepteras av de ortodoxa judarna. Sannerligen en tidsbomb som för det israeliska samhället kanske är lika farlig som antisemitismen.
