Judiska församlingen i Göteborg
En frågeställning som inte ger mig någon ro är frågan om Judiska Församlingen i vår stad är relevant imorgon? Med relevant menar jag en organisation som judar i vår region finner naturligt att vara del av. Är JF som vi är organiserade - med den inriktning vi har rustad för framtiden?
Jag tycker mig kunna notera några tydliga tendenser om vi tittar i ett 20 årigt perspektiv. Några av dessa är väldigt positiva såsom att:
- Vi som judar numera betraktas som en erkänd nationell minoritet
- Antalet barn till församlingsmedlemmar är stort, vilket innebär att vi nu har över 100 elever i förskolan och skolan i våra lokaler på Dr Allards gata
- Teknologiutvecklingen har skapat fantastiska möjligheter att informera, debattera och bygga relationer på "nätet"
- Globaliseringen med allt vad det innebär hjälper oss att ha nära relationer med andra judiska församlingar i Sverige och utomlands
- Antalet medlemmar i församlingen minskar
- Antalet blandäktenskap ökar
- Lojaliteten med JF minskar (mätt i villigheten att betala sin församlingsavgift)
- Vi från tid till annan får en debatt i landet där både kosher och omskärelse ifrågasätts, samt att uttryck för antisemitism visar sig i diverse handlingar och attityder.
Det är inte idag lika självklart som det kanske var för tidigare generationer att vara medlem i JF - att betala sin församlingsskatt, att gå till synagogan ett antal gånger varje år - inte minst på de stora högtiderna - och att deltaga i olika aktiviteter kopplade till JF. Församlingen var en naturlig samlingsplats för många.
Vi behöver titta på vår församling och fråga oss om vi erbjuder det som många vill ha idag och än mer imorgon. Konkurrensen är stor och det finns mängder av föreningar, klubbar och organisationer som erbjuder alternativ. Inte till synagogan - men till att vara del av en social gemenskap, att bli igenkänd, respekterad. Att tillsammans med andra som man delar intresse med umgås, utveckla nära vänskapsrelationer med och bli familjevänner över generationer.
Historiskt kan man hävda att vi som judar kunde välja mellan att överge vår religion (assimilation) och hoppas att det skulle ge oss en möjlighet till framgång i den icke- judiska världen. Det mest kända exemplet på detta är nog Heinrich Heine som kallade sitt steg - min inträdesbiljett till europeisk kultur och samhällsliv.
Men, det fanns ett annat alternativ nämligen att vända sig ifrån det omgivande samhället (segregation) och leva ett liv vid sidan av samhället. Detta var ett alternativ som vi främst känner till som extrem ortodoxi.
I Israel idag känner vi igen detta mönster - utan andra jämförelser än fenomenet i sig - genom att en del av befolkningen lever ultra-ortodoxt medan andra lever ett mycket sekulärt liv.
För många av oss är båda alternativen främmande. Vi vill inte leva ett totalt sekulärt liv, men inte heller leva ett liv som strikt följer en ortodox inriktning. Dessutom kan man ställa sig kritisk till om assimilation är en bra strategi. I ett TV program nyligen berättade kriminologiprofessorn Jerzy Sarnecki om hur hans familj tvingats att byta ut sitt judiska namn till ett polskt men när antisemitismen återigen visade sitt fula tryne på 80- talet visste folk mycket väl vem som var jude.
Assimilation resp. segregation kanske fungerar på ett individuellt plan men inte för oss som folk. Vi har under mycket lång tid på ett fantastiskt sätt bidragit till att utvecklas de samhällen vi levt i. Vare sig det gällt filosofi, teknik, ekonomi eller samhällssyn. Världen behöver oss judar och vi behöver världen för att kunna utvecklas. Jag tillhör inte de troende men ändå tilltalad av det religiösa budskapet att vi skall vara Hans "partners in the work of creation".
Harvard sociologen Robert Putnam har i sina studier funnit att vi som judar är den grupp som är mest respekterade och beundrade i världen.
Vi har kommit väldigt långt från den tid då t ex engelsmannen och juden Lionel de Rothschild valdes in i parlamentet 4 gånger fr.o.m. 1847. Men, vägrade inta sin plats i 11 år förrän han slapp, ta en kristen ed.
Vi kan välja hur sekulärt eller religiöst vi vill leva. Men, att inte bejaka och vara stolt över vårt folks bidrag till världen tycker jag är dumt och visar brist på förståelsen för identitetens betydelse för att utvecklas till en harmonisk och välfungerande person.
Vi står som församling inför nya utmaningar. Vi måste anpassa oss efter de förutsättningar som gäller idag. Familjestrukturen ser annorlunda ut, samhället har ändrats, vi måste skapa en JF för att möta morgondagens krav.
Ett steg i detta arbete är att samla grupper av församlingsmedlemmar till samtal om vad som behöver göras. Detta arbete påbörjas under nästa år.
