Förändingens tid är inte förbi

Det förändringsarbete som pågått sedan 2009 har avsatt sina tydliga spår. Vår ambition att professionalisera verksamheten har burit frukt. Vi har nu en ny organisation på kontoret, nya rutiner samt använder våra personella resurser på ett bättre sätt. Idag finns en kostnadsmedvetenhet både bland anställda såväl som bland fullmäktige som saknats tidigare.

Men detta är inte tillräckligt. Vi måste nu intensifiera arbetet med att söka extern finansiering av vår verksamhet. Dagens Sverige ser mycket annorlunda ut än det som fanns för några 10-tals år sedan. Invandringen av personer från en mängd länder samt att vi som judar är en erkänd nationell minoritet skapar förutsättningar för att kunna finansiera en del av vårt utbud av tjänster och aktiviteter med hjälp av offentliga medel. Det är länge sedan vi klarade av att självfinansiera vår verksamhet med hjälp av församlingsskatter och avkastning på fonder som tidigare generationer ställt till vårt förfogande. Vi äter sedan flera år av vårt kapital och stoppar vi inte denna utveckling så har vi om ett antal år inget kvar.

Vid sidan av behovet av extern finansiering ser jag ett annat fokusområde som det är nödvändigt att vi blir bättre på. Jag kallar detta område medlemsnöjdhet. I stort sett hela intäkten från våra församlingsskatter och nästan 1/3 av våra totala inkomster årligenm anslås åt religiösa aktiviteter såsom löner till andliga ledare mm. Vi är en judisk församling så borde det inte vara mer? Eller är det för mycket? Betalningsvilligheten vad avser församlingsskatter har minskat, vi har mindre medlemmar nu än tidigare. Vad beror det på? Erbjuder vi fel saker till våra medlemmar? Låter vi en förhållandevis liten grupp med tydliga önsakemål styra fördelningen? Skall resurser satsas på fler sociala och kulturella aktiviteter? Det är väldigt svåra avvägningar. För egen del tror jag inte på en judisk församlings överlevnad på sikt utan en koppling till det andliga. Men, måste dagens proportioner ändras? Vi som sitter i ledningen kan inte bara konstatera att vi befinner på ett sluttande plan. Vi måste göra något åt det.

Låt mig avsluta med en egen dikt, inspirerad av Tranströmer, som tar i beaktande att vi nyligen anställt en rabbin och en administrativ chef samt att vi snart har ett nytt judiskt år.

Nu börjar resan
Trötta av månaders tjafs - Stiger vi ombord på tåget
Som stannar vid varje möte, gudstjänst och samling
Det stannar vid varje möjlighet
Nu bestämmer vi stämningen på den nya resan
Skall den vara ljus, utvecklande och positiv - Eller mörk, konfliktfylld och negativ
Vi löser alla biljett och anträder färden - Vi bestämmer själva klimatet

Shanah Tova Tikatevo Ve Gamar Chatima Tova